Artiklar om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad i nr 4/1999 av:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Bibel 2000 och Svenska Folkbiblen

_________________________________________________________________________

 

 

Bakgrund

 

På statligt uppdrag har Bibeln översatts till modern svenska. För detta ändamål har en Bibelkommission (BK) varit tillsatt under Kulturdepartementet. Nya testamentet blev klart 1981 och har fått namnet NT-81. Gamla testamentet utkom första advent 1999. Hela Bibeln finns sedan dess tillgänglig i en officiell svensk version med namn Bibel 2000, kallad B2K nedan. Gamla testamentet saknar ännu noter, men kommer att kompletteras med dessa senare.

 

Då NT-81 kom ut upplevde många kristna en oro över de starka inslag av bibelkritik som förekom både i översättningen och i noterna. Därför bildades en stiftelse med syfte att ta fram en alternativ bibelöversättning, också på modern svenska. Stiftelsen och Bibeln fick samma namn “Svenska Folkbibeln” (SFB). NT finns färdigt sedan 1996, och hela Bibeln blev klar i november-98. Några kända namn som arbetat med SFB är Erik Bernspång, Ola Eklöf, Seth Erlandsson, Ingemar Furberg, Elon Svanell och Stig Wikström.

 

 

Jämförelse

 

Jag menar att SFB är “bättre” än Bibel 2000 i så motto att den fullständigare återger Guds syfte med Skriften. BK och SFB har nämligen haft olika utgångspunkter vid sina respektive översättningsarbeten.

 

BK använder den bibelkritiska, eller historisk-kritiska, metoden. Detta innebär att man söker empiriska (erfarenhetsmässiga) och inomvärldsliga (ej övernaturliga) förklaringar till det Bibeln berättar om. Man får problem med Bibelns anspråk på att Gud ingripit i det historiska skeendet. Bibelböckernas tillkomst och innehåll försöker man förklara utifrån vad som var mänskligt möjligt och vad som låg i tiden. Seth Erlandsson skriver i en intervju i Magazinet 99-11-19 att “Man utesluter det som böckerna sjäva hävdar, att innehållet har sitt ursprung i att Gud uppenbarat sig och utvalt ett särskilt folk och genom profeter predikar om människans enda hopp, enda frälsning.” Noterna präglas av detta synsätt, men ännu allvarligare är att även den översatta texten på många ställen tolkas på ett sätt som tar bort de övernaturliga elementen. Eftersom många av Bibelns grundtankar förutsätter ett övernaturligt ingripande, kan de inte accepteras som historisk sanning. Detta gäller t ex:

  • Treenigheten, dvs Jesu och den helige Andes gudom.
  • GT:s messianska profetior och deras uppfyllande i NT.
  • Jesu underverk och uppståndelse.
  • Bibelförfattarnas gudomliga inspiration.

 

Tillspetsat kan man säga att den bibelkritiska metoden studerar Bibeln med utgångspunkten att Gud inte finns. Bibeln förblir en kulturskatt, men tappar mycket av det gudomliga budskapet. En bibelkritisk bibelöversättning (med bibelkritiska noter) kan skapa djupa tvivel hos läsaren.

 

SFB menar att en översättning måste göra full rättvisa åt författarens ursprungliga syfte. Man måste styras av textens egen mening och inte vad som är mänskligt “rimligt”. Man måste försöka identifiera sig med den tro som texten har och inte blanda in sin egen. Subjektiva uppfattningar (som t.ex. ett inomvärldsligt synsätt) får inte blandas in i själva översättningen. Innehållet får inte anpassas till det översättaren kan acceptera. Eventuell kritik och invändningar får föras fram i andra sammanhang än i själva översättningen.

 

 

Exempel

 

1. Jesu gudom

 

En helt avgörande tanke för Bibelns budskap är att Kristus är Gud. Med ett inomvärldsligt perspektiv kan detta dock inte accepteras. Det är därför mycket allvarligt då B2k på punkt efter punkt tillintetgör Jesu gudom:

 

1. I två nytestamentliga verser felöversätter BK grundtexten och tar på så sätt bort Jesu gudom:

Apg 20:28 ("Son" finns inte i grundtexten):

SFB: "... Guds församling som han har köpt med sitt eget blod."

B2k: "... Guds församling som han har vunnit åt sig med sin sons blod.

2 Kor 5:19:

SFB: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv."

B2k: "Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus..."

 

2. I Joh 8:58 säger Jesus om sig själv "Jag är". Han säger sig därmed vara Gud eftersom det är

denna benämning Gud använder om sig själv i 2 Mos 3:14. BK skjuter dock klåfingrigt in

några ord som saknas i grundtexten och tar därmed udden av Jesu oerhörda påstående:

SFB: "... Jag Är, redan innan Abraham blev till."

B2k: "... jag är och jag var innan Abraham blev till."

 

3. För Heb 1:9 är alternativa översättningar möjliga. Det är inte förvånande att BK väljer den

översättning som rimmar med dess grundsyn:

SFB: "Därför, Gud, har Din Gud smort dig..."

B2k: "Därför har Gud, din Gud, smort dig..."

 

4. I Rom 1:4 framför BK sin tolkning att Jesus blev Guds Son först vid sin uppståndelse:

SFB: "... blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda..."

B2k: "... blev insatt som Guds son...vid sin uppståndelse från de döda..."

 

5. Joh 1:2 opersonifierar Kristus, trots att det i grundtexten framgår att det rör sig om en person:

SFB: "Han [Ordet, Kristus] var i begynnelsen hos Gud."

B2k: "Det fanns i begynnelsen hos Gud."

 

6. BK nästan mytologiserar Jesus i Jes 9:6:

SFB: "Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given.

På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är:

Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste."

B2k: "Ty ett barn är fött, en son har skänkts oss.

Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn:

Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste."

 

7. I NT-81 skrivs Gud med versalt "G" när man talar om Fadern som "Gud", men med gement

"g" när man talar om Sonen som "gud". Detta trots att grundtexten inte gör denna åtskillnad.

Exempel på Fadern som "Gud" är 1 Tess 1:9, 1 Joh 5:18-20 & 2 Pet 1:2.

Exempel på Sonen som "gud" är Tit 2:13, 1 Joh 5:20 & 2 Pet 1:1.

 

P.s.s. benämns Jesus som “herre” (med gement "h") i t.ex. Rom 10:9, Fil 2:11, 1 Kor 8:6. I uppslagsdelen under ordet "Herren" kan man läsa att stor bokstav används bara om "en gestalt med överjordisk makt". Därför lägger BK sin egen tolkning på 1 Kor 12:3 när man förvandlar grundtextens kapillära "H" till ett gement "h":

SFB: "Jesus är Herren"

B2k: "Jesus är herre"

 

Ordet "son" stavas med gement "s" då det syftar på Guds Son. Exempel finns i Matt 3:17, Mark 5:7 & Joh 3:16.

 

 

2. Den helige Andes person

 

Ytterligare ett problem med Treenigheten avslöjas genom att BK ser den helige Ande mer som en kraft än som en person.

 

1. I NT-81:s uppslagsdel under ordet "ande" kan man läsa:

  • "Med 'ande' betecknas i GT den livskraft som Gud ger åt skapade varelser..."
  • "Mer än i GT framstår Guds ande i NT som en verkande makt."
  • "Anden får alltså i NT efter hand personliga drag; två gånger nämns den som jämställd med Gud och Kristus (Matt 28:19; 2 Kor 13:13). Härifrån går sedan linjerna till fornkyrkans tänkande om Treenigheten."

 

2. Joh 14:17 visar på skillnader i synen på andens personlighet (märk bruket av gemener samt

"den" istället för "han"):

SFB: "sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och

känner honom inte."

B2k: "sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den

och inte känner den."

 

3. 1 Mos 1:2:

SFB: "Och Guds Ande svävade över vattnet."

B2k: "... och en gudsvind svepte fram över vattnet."

 

4. BK översätter "den helige Ande" med "den heliga anden" på flera ställen, bl.a. Mark 3:29,

Luk 12:12, Joh 14:26 & Apg 15:28.

 

5. Till skillnad mot många andra översättningar får däremot får den onde kapillärt "O" i NT-81.

Exempel är Ef 6:16, 1 Joh 2:13 & 1 Joh 5:18. En nästan horribel situation blir det i Apg 5:3

där Guds Ande nämns ihop med fienden:

SFB: "... varför har Satan uppfyllt Ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande..."

B2k: "... hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den heliga anden..."

 

 

3. GT:s messianska profetior och deras uppfyllande i NT

 

GT innehåller en mängd profetior om den kommande Messias. Dessa fullbordas av Kristus i NT. BK tycks dock utgå från att ursprungligen så var inga profetior messianska. Man utesluter på förhand möjligheten av gudomlig uppenbarelse. Man ser det som en omtolkning och förändring av det ursprungliga innehållet då NT tillämpar profetiorna på Kristus.

 

1. Bibelns första messianska profetia finns i 1 Mos 3:15 då Gud förkunnar dom över ormen. I

SFB:s översättning kan man utläsa både Kristi seger över Satan (krossat huvud) och

korsfästelsen (sting i hälen). BK gör dock plural av avkomman och poängen går förlorad:

SFB: "Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och

hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen."

B2k: "Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och

hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen."

(I 1917 års översättning kan man t.o.m. se jungfrufödelsen, eftersom det är det enda ställe i Bibeln där det talas om en kvinnas "säd".)

 

2. Även i 1 Mos 12:3 tar BK bort en uppenbar profetia om Kristus:

SFB: "I dig (Abraham) skall alla släkter på jorden bli välsignade."

B2k: "Och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du har fått."

Samma skillnad i översättningar kan ses i 1 Mos 18:18 & 1 Mos 26:4.

 

3. BK menar att Jesaja bok inte kom till genom profeten Jesajas uppenbarelser eller att den har

den ålder som texten gör gällande. Istället menar man att den består av material från flera

olika författare, tillkommet under en lång tid. Därför tas flera av de trösterika profetiorna om

Jesus bort i B2k:

I Jes 1:18 görs ett oerhört påstående om till en vag fråga:

SFB: "Kom låt oss gå tillrätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är

blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita

som ull."

B2k: "Låt oss gå tillrätta med varandra, säger Herren. När era synder är

scharlakansröda, kan de då bli vita som snö? När de är röda som purpur, kan de

då bli vita som ull?"

Jes 4:2:

SFB: "På den dagen skall HERRENS telning bli till härlighet och ära."

B2k: "Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder."

Förutsägelsen om jungfrufödelsen försvinner ur Jes 7:14:

SFB: "Se, jungfrun skall bli havande och föda en son."

B2k: "Den unga kvinnan är havande och skall föda en son."

 

4. I Ps 22:17 försvinner en tydlig länk till korsfästelsen:

SFB: "... mina händer och fötter har de genomborrat."

B2k: "Händer och fötter är skrumpnade."

Texten profeterar om Jesu korsfästelse, men det är för BK en omöjlig tanke att den skulle

handla om något som hände 900 senare.

 

5. Ps 45:7-8:

SFB: "Gud, din tron står i evigheters evigheter,... Därför, Gud, har din Gud smort dig..."

B2k: "Din tron, gudomlige, består i tid och evighet,...Därför har Gud, din Gud, smort

dig..."

I en not i B2K får man veta att psalmen är riktad till en israelitisk kung.

 

6. NT-81:s noter avslöjar BK:s syn på profetiorna:

  • Noten till 1 Pet 1:10 betonar att det är "enligt nytestamentlig skrifttolkning" som profetiorna handlar om Kristus.
  • I noten till Matt 1:22 sägs att GT-citat ofta "fritt" tillämpas på Jesu historia i Matteusevangeliet.
  • I noterna till Matt 22:44 och Matt 26:31 ifrågasätts om Jesus själv använder GT:s profetior på ett korrekt sätt.
  • Noten till Matt 1:23 förklarar att citatet ur Jes 7:14, "Jungfrun skall bli havande", syftar till en samtida, ung kvinna i det judiska kungahuset. Jungfrufödelsen ifrågasätts.
  • Noten till Matt 2:18 förklarar att citatet ur Jer 31:15, "Ett rop hörs i Rama", syftar på klagoropen från fångar som förs bort till Assyrien.
  • Noten till Matt 26:31 förklarar att citatet ur Sak 13:7, "Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras", sannolikt är ett domsord över en ovärdig ledare.
  • Många andra noter ifrågasätter profetiorna, t.ex. de för Matt 2:15, Rom 1:4 & Heb 1:9.

 

 

4. Enligt BK innehåller Bibeln motstridiga, felaktiga och mänskliga läror

 

Noterna i NT-81 avslöjar BK:s syn på Bibeln som en mänsklig bok. (Det skall påpekas att samtliga de "svårigheter" som nämns nedan har alternativa, bibeltrogna förklaringar):

 

1. BK menar att Bibeln innehåller motstridiga läror i bl.a. följande noter:

  • Noten till Matt 21:5 antar att Sakarias enda djur blir två i Matteusevangeliet.
  • Noten till Joh 18:28 menar att evangelierna har motstridiga uppgifter om när Jesus korsfästes.
  • Noten till Jak 2:14 menar att Jakob och Paulus hade olika ståndpunkter angående tro.
  • Noten till Matt 1:17 säger att släkttavlorna från Matteus, Lukas och GT inte överensstämmer.

 

2. BK menar att Bibeln är behäftad med felaktiga läror i bl.a. noten till Joh 9:22 där

bibelförfattaren anklagas för att troligen ha fört in senare tiders förhållanden i texten.

 

3. BK menar att Bibeln är behäftad med mänskliga läror i bl.a. noten till 1 Tess 2:15 där Paulus

beskylls för att låta slagord som uttryckte fördomar färga hans beskrivning.

 

 

5. Frälsningsläran fördunklas i NT-81

 

Grunden för vår frälsning är Jesus Kristus enligt Bibeln. I NT-81 märker man dock en glidning mot att tron i sig blir grunden, och inte objektet för tron, dvs Jesus. Skillnaden kan tyckas akademisk, men för en människa i tvivel är det en stor styrka att finna Jesus och frälsningen står fast, även om tron vacklar.

 

1. Den kristna tron talar om rättfärdiggörelsen på grund av Kristus. Inte "på grund av tro", utan

"genom tro" eller "av tro". Detta blir inte tydligt i NT-81:

Rom 4:16:

SFB: "Därför heter det 'av tro', för att det skulle vara av nåd..."

B2k: "Därför är tron grunden för att nåden skall gälla..."

Rom 3:28:

SFB: "... människan förklaras rättfärdig genom tro..."

B2k: "... människan blir rättfärdig på grund av tro..."

Heb 11:1:

SFB: "Tron är en övertygelse om det man hoppas..."

B2k: "Tron är grunden för det vi hoppas på..."

Samma tanke kan också ses i Rom 4:9, Gal 3:8 & Gal 3:14.

 

2. BK skjuter in ett “kan” i Rom 10:4 som saknar stöd i grundtexten och understryker därmed den

ovisshet som präglar NT-81 när det gäller rättfärdiggörelsen:

SFB: "Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror."

B2k: "Kristus är slutet på lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig."

 

3. I Mark 16:16 & Rom 8:1 använder SFB det oåterkalleliga "fördöma", medan BK använder det

svagare "döma". I Joh 3:16 använder BK "gå under" istället för "gå förlorad". "Frälst" har bytts

ut mot det tamare "räddad", som ju i modernt språkbruk inte handlar specifikt om att bli räddad

från syndens konsekvenser.

 

 

Sammanfattning

 

Ingen bibelöversättning är fullständig. Och om BK:s översättning hade varit fel i några enstaka detaljer hade det inte varit mödan värt att skriva denna artikel. Men BK felöversätter (och bortkommenterar) systematiskt några av de mest grundläggande kristna sanningarna som t.ex. Jesu gudom. Eftersom Bibeln är av central betydelse för vår kristna tro är detta synnerligen allvarligt. Var skall vi finna näring för vår tro om vi inte använder en Bibel som ger Jesus sin rätta plats?

 

Svenska Folkbibeln är Guds Ord till människan, medan Bibel 2000 har blivit människors ord om Gud.