Artiklar om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad i nr 2/2005 av:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Tsunamin

_________________________________________________________________________

 

Synen på religion har genomgått ett paradigmskifte i Västvärlden. En människas religion skall inte längre ge några svar på livets stora existentiella frågor, utan bara kunna formulera dem på ett acceptabelt sätt. Därför har tolerans religionerna emellan blivit högsta mode. I en värld utan svar kan naturligtvis ingen ha mer rätt eller fel än någon annan.

 

Paradigmskiftet har blivit särskilt tydligt efter flodkatastrofen i Sydasien eftersom många nu ställer frågan hur detta kunde få hända. Tillsammans med många andra organisationer, religiösa och profana, gör kyrkan storverk då den hjälper och tröstar de drabbade. Men den bibliska kristendomen, som kyrkan skall förvalta, har även intellektuella svar att ge på dessa livets största och tuffaste frågor. Därmed inte sagt att dessa svar är tillräckliga för en människa i nöd vilket den kristne tänkaren CS Lewis välformulerat skriver i sin bok Lidandets Problem: ”Bokens enda syfte är att lösa det intellektuella problem, som uppkommer genom lidandet; för den vida högre uppgiften att lära ut själsstyrka och tålamod har jag aldrig varit dåraktig nog att anse mig duglig, och inte heller har jag något att bjuda mina läsare utöver min övertygelse att när lidandet måste uthärdas, hjälper en smula mod mera än mycken kunskap, en smula mänsklig förståelse mer än mycket mod och den minsta skymt av Guds kärlek mer än allt annat.”

 

Efter flodkatastrofen ställer nu många den urgamla frågan om hur Gud samtidigt kan vara kärleksfull och ha all makt. Får vi inte svaret brukar det göra minst ont att acceptera en Gud med bristande makt än en med bristande kärlek. Men jag menar att Bibeln svarar på detta dilemma på ett tillfredsställande sätt utan att devalvera vare sig Guds allmakt eller Hans kärlek. Svaret ligger ganska långt från vår moderna världsbild och kanske gillar vi det inte. Jag tror dock svaret är med verkligheten överensstämmande och skall därför försöka kort beskriva det.

 

För det första, varför skapade inte Gud människor som alltid är goda mot varandra? Förklaringen är att då hade Han inte skapat människor utan robotar. Guds syfte med oss är ömsesidig kärlek. Men äkta kärlek måste vara fritt vald. Skulle jag kunna manipulera med min hustru och tvinga henne agera på ett sätt som om hon älskade mig så skulle hennes synbara kärlek vara meningslös. Vårt syfte som människor förutsätter därför en fri vilja. Och om viljan verkligen är fri så måste vi också ha makt att använda den till att välja även det onda.

 

För det andra, detta är precis vad vi gör. Vi sätter oss själva i främsta rummet och låter oss styras av egoism, vilket är kärlekens motsats. Vi vänder oss bort från Gud och handlar ofta både mot Honom och mot varandra på ett sätt som inte styrs av den uppoffrande kärleken. Detta kallar Bibeln för synd. Och den gäller oss alla, oavsett vi vill inse det eller inte.

 

För det tredje, Gud dömer detta. Det visar sig främst genom att vi inte längre är odödliga. Från början var människan en evighetsvarelse, men pga synden blev vi dödliga. Detta är naturligtvis svårt att acceptera för den moderna människan, tränad i evolutionismens antagande om årmiljoner av lidande och död. Det kan också vara svårt att acceptera en Gud som dömer, men vad vore alternativet? Den ondska som kommit in i världen skulle växa till otänkbara höjder om dess utövare vore odödliga. Detta inser vi åtminstone när det gäller historiens största despoter, men skillnaden till oss ”normala” människor är av grad och inte princip. Den huvudsakliga ingrediensen i ondskans problem är alltså inte hur vi dör utan att vi dör. Med detta perspektiv är det inte mer naturligt att dö i en sjukhussäng vid 80 års ålder än i en tsunami i Sydasien. Vi har bara hunnit vänja oss vid det förra.

 

För det fjärde, hur ska vi förstå det lidande som kommer av naturkatastrofer och inte är skapat av människors handlingar? Förklaringen är att jorden idag inte alls ser ut som Gud avsåg den att göra. Från början var jordskorpan hel och utan tektoniska plattor som skavde mot varandra och orsakade jordbävningar. Eftersom människans ondska växte omåttligt så lät dock Gud jordskorpan spricka (troligen utmed mittatlantiska ryggen) och en enorm tsunami vällde fram och översvämmade hela jordytan. Vi brukar kalla denna händelse för syndafloden, och vi kan idag finna många geologiska lämningar från den. T.ex. består de flesta fossila lager av djur och växter som begravdes under flodens lermassor.

 

De rörelser som finns hos jordens tektoniska plattor och som orsakar dagens jordbävningar är rester från denna tid. Därför är de också när allt kommer omkring ett resultat av vår bortvändhet från Gud. Naturligtvis finns ingen anledning att anta att det finns ett samband mellan hur syndig man är och hur hårt man drabbas. Vi tillhör ett mänskligt kollektiv som lever på en jord som drabbas av kollektivets synd. Gud är fördenskull inte orättvis mot ”vanliga hyggliga” människor, eftersom några hundraprocentigt goda människor inte existerar.

 

Och för det femte, och nu kommer det bästa av allt. Bibeln ger inte bara en förklaring på ondskans problem, utan har också en lösning. Lösningen heter Jesus Kristus. Denne är Gud själv som blivit människa och dött i vårt ställe. Gud dömer alltså fortfarande vår synd men Han har tagit straffet, döden, på sig själv. Även om vi alla måste dö fysiskt så behöver vi inte göra det för evigt. Tackar vi ja till denna gåva från Gud så kan vi veta att vi får tillbringa evigheten tillsammans med vår Skapare, fri från alla sjukdomar och naturkatastrofer.