Debatter om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad 2013-10-29 i:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Bibelns Gud går inte

att förena med evolutionen

_________________________________________________________________________

 

På torsdagens ledarsida skriver Elisabeth Sandlund att det inte finns någon motsättning mellan att Gud är Skaparen och utvecklingsläran. Jag håller inte med. Här är varför: Evolutionens potentielle gud är en blodtörstig despot som slår ihjäl den svage, medan Bibelns Gud är en kärleksfull Fader som tar hand om den föräldralöse och änkan. I evolutionen byggs livets strukturer successivt upp från Big bangs kaotiska urtillstånd, medan Bibeln beskriver en skapelse lagd under förgängligheten efter en början som mycket god.

 

I evolutionen är människan ett vidareutvecklat djur, medan Bibeln sätter på henne en krona som Guds avbild. Allra mest oförenliga blir Bibeln och evolutionsläran i synen på döden. Bibeln beskriver död som ett resultat av människans synd, medan den i evolutionsläran är både naturlig och nödvändig. Detta får förödande konsekvenser på Bibelns centrala tema om Jesus och evangeliet. Om döden inte är ett resultat av människans synd blir synden en illusion.

 

Om synden är en illusion blir även Guds lösning på syndens och dödens problem, Jesus Kristus, ett fantasifoster. Därför rycker evolutionsläran undan mattan fullständigt för evangeliet.

 

Visst, evolutionsläran går att förena med en skapargud i allmänhet. Men definitivt inte med Bibelns sanne Gud.

 

Anders Gärdeborn

talesman för föreningen Genesis

_________________________________________________________________________

 

Per Anderssons replik i Dagen 2013-11-06:

 

Gärdeborn gör det svårt för kristna som tvivlar

 

 

Det finns många exempel på kristna som har övergett sin tro, när de inser att den krockar med modern vetenskap.

 

Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser Anders Gärdeborns inlägg i Dagen (29 okt) där han hävdar att Bibelns Gud inte går att förena med tanken på evolution. Gärdeborn och Genesis gör det svårt för alla kristna som brottas med dessa frågor. Gärdeborns synsätt tvingar människor att välja mellan sin kristna tro och att ha tillit till modern vetenskap. Det blir ohållbart i längden, och till slut drabbas tyvärr den personliga kristna tron. Det finns många exempel på kristna som har övergett sin tro, när de inser att den krockar med modern vetenskap. Men det är egentligen inte den kristna tron i sig som krockar, utan den mycket snäva tolkning av tron som Gärdeborn ger uttryck för. Mellan raderna underkänner han alla de miljontals kristna som faktiskt kan förena sin gudstro och sin tro på Bibeln med tron på att evolutionen har ägt rum.

 

Gärdeborn skriver att ”evolutionens potentielle gud är en blodtörstig despot som slår ihjäl den svage”. Man kan lika gärna vända på det och hävda att Bibelns Gud också är en blodtörstig despot. Det finns flera exempel i Gamla testamentet på hur Gud har beordrat utrotning av hela folkslag. Gamla testamentets Gud kräver också att föräldrar ska stena ihjäl sina olydiga barn. Dessutom kräver Gud blodiga offer för att kunna förlåta människans synder (först djuroffer, sedan Jesus). Jag vet givetvis att det finns många sätt att ”förklara” detta, till exempel genom att se till Guds högre och alltigenom goda syften med dessa handlingar. Men det är just min poäng – i Bibeln finns exempel på hur Gud gör (eller beordrar) just det som Gärdeborn säger att Bibelns Gud inte gör. Det handlar alltså ytterst sett om olika tolkningar – av den bibliska historien, av Guds yttersta syften, och av bibeltexternas allmängiltighet. Detsamma gäller synen på skapelse och evolution.

 

Jag önskar att Gärdeborn och föreningen Genesis skulle kunna visa större ödmjukhet inför andra synsätt och inte fortsätta göra det så svårt för kristna som brottas med dessa frågor.

 

Per Andersson

 

_________________________________________________________________________

 

Mitt svar i Dagen 2013-11-13 på Per Anderssons replik:

 

Vetenskapen kan inte ligga i konflikt med Bibeln

 

"Jag tror också han blandar ihop vetenskap med evolutionslära."

 

 

Tack, Per Andersson, för din reaktion (6/11) på mitt inlägg om Bibel och evolutionslära. Vi kan vara överens om en sak, nämligen att det finns många exempel på kristna som har övergett sin tro, när de inser att den krockar med [modern tolkning av] vetenskap.

 

Andersson vill lösa detta problem med att öppna den kristna tron för varierande tolkningar. Jag vill lösa det med att visa på vetenskapens öppenhet för varierande tolkningar. Varför, om de ligger i konflikt, vill Andersson betrakta vetenskapen som bergfast och kristendomen som förhandlingsbar? Jag menar att det är precis tvärtom. Jag tror också han blandar ihop vetenskap med evolutionslära. Vetenskap är en metod som inhämtar kunskap med hjälp av vårt gudagivna förnuft, och kan därför inte ligga i konflikt med Bibeln. Evolutionsläran däremot är en teori, sprungen ur antagandet att Gud inte existerar, som ligger på kollisionskurs mot Bibeln. Föreningen Genesis vill visa att evolutionsläran är omöjlig att förena både med Bibeln, av skäl jag angav i mitt första inlägg, och med god vetenskap, eftersom den inte på ett tillfredsställande sätt kan förklara många av de observationer vi gör i naturen.

 

Andersson vill överföra mitt resonemang om evolutionens blodtörstige gud till Gamla testamentets Gud. Men här finns en avgörande skillnad. Evolutionens potentielle gud dödar som en del av tingens normala ordning. Döden är hans självvalda metod att skapa. Gamla testamentets Gud däremot, agerar i en fallen, och därför abnorm, värld. Död var aldrig Hans avsikt. Den kom genom människans synd, ett förhållande som ensamt gör Bibeln och evolutionsläran oförenliga.

 

Anders Gärdeborn

Talesman för föreningen Genesis

_________________________________________________________________________

 

Tobias Bäckströms replik i Dagen 2013-11-13:

 

Jesu död sonande både bakåt och framåt i tiden

 

"Jesu död på korset fick alltså konsekvenser

som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden."

 

 

Jag har läst Anders Gärdeborn och Per Anderssons inlägg om den gudsbild som blir oundviklig om man som kristen även tror på evolutionsteorin. Det är svårt att bortse från de konsekvenser som Gärdebron beskriver: Gud skulle vara en blodtörstig gud som väljer att skapa genom år-miljoners lidande och död. Men att låta bli att presentera detta för att inte göra det svårt för kristna kan väl inte heller vara en lösning?

 

Vi tror ju att det var först i och med syndafallet som lidandet kom in i skapelsen. Gud är inte orsaken till detta. Varifrån skulle då lidandet i djurvärlden komma om evolutionen stämmer?

 

En väg framåt kan vara att ställa syndafallet sida vid sida med korset. När Jesus dog på korset så sonade han inte bara sin samtids synder eller ens de synder som var begångna fram till dess utan även våra synder som lever i dag. Han sonade dem, innan de hade inträffat. Jesu död på korset fick alltså konsekvenser som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, händelsen hade kosmiska dimensioner.

 

På samma sätt kan vi tänka oss syndafallet som en händelse i historien men samtidigt över historien. Även denna fick kosmiska dimensioner med konsekvenserna som sträcker sig genom hela världshistorien, även bakåt i tiden. Lidandet i djurvärlden var alltså verkligen orsakad av människans fall även om det ännu inte inträffat.

 

Människans fall och Jesus död, kunskapens träd och korsets trä, står som två motsatta händelser som korresponderar med varandra. Den ena bygger upp det som den andra förstör. Bägge är historiska händelser men med universell giltighet.

 

Det är ett förslag på en möjlig väg framåt för att, om möjligt, kombinera kristen tro med evolution.

 

Tobias Bäckström

kyrkoherde, Kyrkhult

_________________________________________________________________________

 

Roland Sennerstams replik i Dagen 2013-11-13:

 

Gud är mycket mer än en trollkarl

 

 

Per Andersson oroar sig över effekterna av Anders Gärdeborns inlägg med försvar för skapelseberättelsen, och menar att det skulle göra det besvärligt för många kristna.

 

Jag förstår reaktionen, men jag tror inte Per behöver vara så orolig. Det finns så många kristna människor som kan se Guds storhet i en evolution. Den tiden är förbi då detta inte låter sig göras. Möjligen kan de som prövar frågan bli påverkade, medan de som har Gärdeborns syn blir stärkta.

 

Att inkludera en evolution gör Gud så mycket större. Han blir en skapare och inte trollkarl. Skapelseberättelsen blir då en fantastiskt träffande stillbild ur en lång process av utveckling just vid tiden för människoblivandet, när reflektionsförmågan växte. Att en kärleksfull Gud inte skulle kunna använda den naturliga balansen mellan arter, där många djur lever av varandra är en naiv tanke, Gärdeborn. Gud har i sin vishet ordnat det så, dels för att inte vår planet ska vara helt översvämmad av alla djur som då skulle föröka sig obegränsat, dels och främst sker det för att vidareutveckla biologin. Det är bara att se sig omkring. Det sker fortfarande hela tiden.

 

Vad Jesus gjorde och som han själv uttrycker, var att han gav människorna ett nytt bud, nämligen att de skulle älska varandra. De skulle inte längre som tänkande människor stöta bort eller konkurrera ut varandra utan älska villkorslöst. Det yttersta kärleksbeviset gestaltade han själv, när han dog för dem han älskade. för att befria dem från fiendskap, hat, krig och dödande. På så sätt blir hans gärning universell.

 

Roland Sennerstam

_________________________________________________________________________

 

Mitt svar i Dagen 2013-11-22 på Bäckströms och Sennerstams repliker:

 

Evolutionsläran är en av

världens största villfarelser någonsin

 

 

Jag tackar Tobias Bäckström och Roland Sennerstam för deras respektive svar på mitt inlägg om Gud kan ha skapat genom evolution. Båda lägger dock tid på en onödig strävan, nämligen den att söka vägar att förena evolutionsläran med Bibeln. Varför upplever de, och många andra kristna, över huvud taget ett behov av att anamma utvecklingsläran? Att vi alla vill vara vetenskapligt upplysta är gott, men vi missar fullständigt målet om vi tror att ett acceptarande av evolutionsläran är nödvändigt för denna bildning.

 

Bäckströms försök att kombinera kristen tro med evolution genom en syndafallets universalitet, är visserligen både kreativt och originellt, men som sagt onödigt. Sennerstams försök har åtminstone tre brister. För det första leker han med ord då han kallar naturens blodtörstiga dödande för en naturlig balans i vilken vi kan se både Guds storhet och hans vishet. För det andra misstar han sig då han menar att vi hela tiden kan se en vidareutveckling inom biologin. Vi kan se en variation av befintliga egenskaper, ja, men ingen har ännu kunnat visa upp en mutation som tillför funktionalitet till arvsmassan. För det tredje stämmer Sennerstams långa utvecklingsprocess inte med Bibeln, då Första Mosebok 2:1 pekar på en fullbordad skapelse.

 

Evolutionsläran är en av världens största villfarelser någonsin. Dess popularitet beror inte på dess vetenskapliga meriter utan den har helt andra orsaker. Därför behöver inte kristna kapitulera för dess anspråk och med skohorn pressa in den i Bibeln. Med Gud som skapare, människan som syndare och Kristus som frälsare får vi en världsbild som är konsekvent, trovärdig och vetenskapligt oantastlig.

 

Anders Gärdeborn

Talesman Föreningen Genesis