Debatter om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad 2005-10-12 i:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Bibelns Gud konkurrerar

inte ut de allra svagaste

_________________________________________________________________________

 

Den senaste veckan har det i Dagen debatterats om hur kristna skall förhålla sig till vetenskap i allmänhet och evolutionsläran i synnerhet. Finn Falck skriver att ”kyrkorna gömmer sig eller vänder taggarna utåt” i denna fråga. Tyvärr måste jag i allt väsentligt ge honom rätt. Det finns dock en allkristen förening i Sverige, Genesis, som har specialiserat sig på den bibliska skapelsetron och dess relation till evolutionsläran. Som talesman för föreningen önskar jag ge ett bidrag till debatten

 

Roland Sennerstam argumenterar för att vi måste hitta ett sätt att förena biologi med skapelseteologi. Jag håller med. Men många med denna ambition verkar mena att vetenskapen alltid har rätt och att vi måste hitta ett sätt att justera vår bibeltro efter denna. Man tror t.ex. att forskning bevisat att människan har gemensamt ursprung med aporna och tillskriver därmed, medvetet eller omedvetet, högre tillförlitlighet till den

vetenskapliga metoden än till Guds Ord. I verkligheten är det dock precis tvärtom.

 

Jag vill t.o.m. gå ett steg längre och påstå att Bibeln omöjligt låter sig förenas med evolutionsläran. Detta gäller på två plan. På det vetenskapliga planet gör evolutionsläran en del tolkningar som inte går att förena med Bibelns skapelseberättelse, och på det teologiska planet kan inte evolutionens drivkrafter lieras med Bibelns gudsbild. Jag exemplifierar båda områdena.

 

Enligt evolutionsläran har alla livsformer utvecklats i små steg allt från bakterie till människa. Om detta är riktigt borde vi hitta utvecklingssekvenser av organismer i det fossila materialet. I kontrast mot detta läser vi i Bibeln att Gud skapade ”inom sina slag”, vilket borde avspeglas bland fossilen som fullt färdiga djur utan utvecklingssekvenser före eller mellan dem. Vad säger då fossilen? Jo, grupperna finns men sekvenserna saknas, vilket stärker Bibelns trovärdighet samtidigt som det förvandlar utvecklingsläran från empirisk till spekulativ vetenskap. Trots det vi får höra i media och skola, så gäller denna avsaknad av mellanformer även mellan apor och människor. Utan evolutionistiska förutfattade meningar finns därför all anledning att tolka det vi hittar som antingen hundraprocentiga människor eller hundraprocentiga apor.

 

Då slaget om fossilen är förlorat har forskarna på senare tid istället börjat studera cellen och dess kärna för att här försöka finna lämningar av den biologiska utvecklingen. Finn Falck menar att man på detta sätt lyckats bevisa att allt levande är släkt och har samma ursprung, vilket dock inte är riktigt. Vad biologerna gör är att jämföra likheten hos vissa proteiner mellan olika djurgrupper och med antagandet att likhet beror släktskap, gruppera dessa i utvecklingsträd. Men observera att detta resonemang redan antar evolution, och kan därför inte användas för att bevisa densamma. Vad man funnit i cellen är helt fantastiska konstruktioner som inte kan ha någon annan förnuftsmässig förklaring än att de är designade av en övermänsklig intelligens.

 

Detta var två exempel på att den ökade biologiska kunskapen styrker den bibliska berättelsen, istället för att utmana den vilket Roland Sennerstam felaktigt menar. Men vid sidan av detta vetenskapliga resonemang finns en ännu viktigare orsak till att Bibeln och evolutionsläran är oförenliga. Den har med gudsbilden att göra.

 

Om Gud skapat genom evolution så ligger Han bakom en årmiljoner lång kedja av dödande, ätande och utkonkurrerande av den svage. Detta är inte Bibelns Gud, som är full av kärlek, liv och omsorg om den svage. Då Han kom till oss på jorden i Jesus, uppmanade han oss att ta hand om den sjuke och kraftlöse. Är inte detta ett underligt anspråk om jag har hela min existens som art att tacka för att jag tidigare slagit ihjäl honom? Och i evolutionsläran är döden både naturlig och nödvändig för att människan som art skall ha kommit till. I Bibeln däremot är döden en katastrof som är ett resultat av människans synd.

 

Minst förlikningsbara blir evolutionsläran och Bibeln då de skall förklara Jesu verk. Från Bibeln vet vi att Jesus dog i vårt ställe, för att vi skulle slippa detta nödvändiga resultat av synd. Men vilken plats har Jesus i ett evolutionistiskt scenarium där döden är naturlig?

 

Jag menar alltså att det är varken vetenskapligt nödvändigt eller teologiskt möjligt att förena evolutionsläran med Bibeln. Kyrkorna måste göra rent hus med detta mänskliga tankefundament och låta Gud få tillbaka sin plats som universums Skapare, den svages Beskyddare och mänsklighetens Frälsare.

_________________________________________________________________________

 

Roland Sennerstam, replik 2005-10-18:

 

Jesus bryter evolutionärt mönster hos människan

 

Först vill jag ge en eloge till debattredaktionen på Dagen för att ha öppnat ett sådant brett meningsutbyte i denna väldigt brännheta fråga.

 

Därtill kommer att debattörerna har behållit samtalstonen på ett sätt som är mycket glädjande. Om det skett på grund av selektion i inflödet av artiklar, så har ändå det breda åsiktsutbytet kunnat ske. Ett stort framsteg! De direkta personangreppen har uteblivit.

 

Meningsutbytet mellan Jakie Jakubowski och Vesa Annala var respektfullt.

 

Willy Ahlbergs synpunkter på min artikel förstår jag utifrån Willys perspektiv och hans invändning är helt korrekt. Det normativa budskapet i första Moseboks berättelse ska inte utsuddas. Jag håller också med om att texten i första Mosebok inte är en lärobok i biologi. Ändå finns några biologiska uppgifter som inte slumpmässigt står där och vars tolkningar har skapat besvärande sidospår. Mitt exempel med Agustinus är ett sådant. Sedan kan de biologiska uppgifterna vara viktiga ledtrådar.

 

Även Anders Gärdeborn (AG) från föreningen Genesis för ett samtal och ger en klar bild av vad han och föreningen står, utan att ge beska bikommentarer.

 

Låt mig se på vad AG säger. Han skriver att biologerna baserar likheten mellan olika djurarter genom att studera proteiner och forskarna menar att likheter beror på släktskap.

 

En annan mycket viktigare substans att titta på är arvsmassan (DNA). I september blev den totala kartläggningen av schimpansens arvsmassa klar. Motsvarande kartläggning hos människan är också väldig färsk. Dessa totalbeskrivande studier visar att det finns en 96-procentig överensstämmelse mellan schimpans och människa på DNA-nivå. Man kan likna DNA vid ett alfabet med fyra bokstäver. Om vi tänker oss att vi skriver en bok med det alfabetet och fullständigt beskriver en människa utifrån den text som finns i DNA och gör det på 1 000 sidor. Då är texten exakt densamma på 960 sidor för schimpansen. Går vi till musen så är 900 sidor exakt likadana.

 

Detta visar att det finns en DNA-mässig grundstomme som är fastlagd väldigt tidigt. Om nu alla vi som för detta samtal räknar med en intelligent designer så kan det gå relativt fort att ändra i texten på några sidor för att gå från mus till schimpans, eller från schimpans till människa. Detta kan göra att vi har svårt att hitta alla mellanfossiler vi letar efter.

 

Mellanformerna kan vara betydligt mer kortlivade än de etablerade arterna.

 

Anders Gärdeborns andra huvudargument mot evolutionen är att Gud inte kan ligga bakom en lång kedja under årmiljoner av dödande, ätande och utkonkurrerande av den svage.

 

Men AG glömmer att allt detta pågår i detta nu. Hans eventuella katt springer runt huset och tar råttor. Räven tar sina harar och höken dyker efter sorkar. I savannen jagar lejon zebror och hjortar. Krokodilen hugger stora djur från vattenbrynet. Älgen i Sverige har ingen naturlig fiende så vi skjuter av den varje år. Varför? Jo för att upprätthålla balansen. Annars skulle vi översvämmas av de djur som i stället blir mat åt rovdjur eller dödas av kulor. Vi är väl överens AG, om att detta är en del av Guds skapade verk, så som vi ser det i dag! Vad gör det för skillnad om Gud använt sig av detta under evolutionen?

 

Det stora perspektivbytet med Jesus är att han för människans del bryter det evolutionära mönstret. Den gudalika människan ska lära sig ett nytt sätt att leva, nämligen att bära varandras bördor, ta hand om den slagne, leta efter det borttappade fåret, trots att det finns nittionio oskadda kvar. Allt vad ni vill att människorna ska göra mot eder det ska ni göra mot dem och så vidare. Jesu uppdrag är att implementera detta nya perspektiv.

 

Vi ondgör oss över grandet i vår broders öga, men ser inte bjälken i vårt eget! Detta måste vi lära om! Vi har en bit kvar till att kunna älska vår nästa som oss själva! Jesus ger koderna till allt detta! Han pekar också på vad som ligger hindrande i vägen.

 

Roland Sennerstam

_________________________________________________________________________

 

Mitt svar 2005-10-25:

 

Människan och aporna har samma konstruktör

 

Alla tigrar är starka. Jag är stark. Alltså är jag en tiger.

 

Den logiskt felaktiga slutsatsen är uppenbar för alla. Ändå serveras vi precis samma typ av inkonsekvent argumentation av skolor, media och kyrkor som kapitulerat för det evolutionistiska paradigmet. Formen är: Gemensamt ursprung leder till likhet mellan organismer. Vi är lika. Alltså har vi gemensamt ursprung. Den logiska grodan ligger naturligtvis i att det kan finnas andra orsaker till likhet än ett gemensamt ursprung, t.ex. att vi har samma Konstruktör eller samma Konstnär.

 

Därför förvånar det att Roland Sennerstam (18 oktober) bemöter mitt tidigare resonemang efter dessa linjer med att ge ytterligare exempel på likhet, denna gång mellan människors och schimpansers DNA. Ingen förnekar likheten. Bara att den måste bero på gemensam härkomst.

 

Betydligt tänkvärdare blir Sennerstam då han bemöter mina teologiska invändningar mot att förena Bibeln med evolutionsläran. Jag hävdade att den eventuelle guden bakom evolutionen inte kan vara Bibelns Gud, eftersom den förre är konkurrerande och blodtörstig, medan den senare är kärleksfull och barmhärtig. Detta problem har vi i alla fall, menar Sennerstam, eftersom kampen för överlevnad finns även idag runt omkring oss i naturen.

 

Och visst finns kampen. Men problem blir det bara om vi inte uppfattar att första Moseboken beskriver verkliga och historiska händelser. Läser vi skapelseberättelsen ser vi att skapelsen en gång var mycket god. Eftersom Gud själv är liv, måste detta betyda att ingen död fanns. Detta gällde hela skapelsen, dvs också djuren. De egenskaper som kan tyckas vara designade för rovdjursbeteende, tex vassa tänder, har funktion även hos växtätare. Men en katastrof drabbade världen som fullständigt ändrade villkoren för skapelsen. Naturligtvis talar jag om människans uppror mot Skaparen i syndafallet. Efter denna historiska händelse är världen abnorm. Den är inte alls som Gud avsåg från början. Konkurrens och dödande finns, men inte som ursprungliga och nödvändiga egenskaper, utan som resultat av människans avfall från Gud. I detta perspektiv blir också Jesu verk förståeligt, eftersom Han kom för att ställa till rätta det som vår synd orsakade. Han kom för att ge tillbaka det liv vi förlorat.

 

Bibelns Gud är och har varit barmhärtig genom hela historien. Jesus förändrar inte detta ett jota. Han bryter inget tidigare evolutionärt mönster. Varför skulle Han? Han är ju samme Gud som i så fall skulle orsakat det. Och Gud förblir densamme i evighet.

 

Anders Gärdeborn,

talesman för föreningen Genesis

_________________________________________________________________________

 

Roland Sennerstam, svar 2005-10-28:

 

Bibeln och naturen läser jag med samma respekt

 

För många som läser Dagen är tron på en Gud enda möjligheten att för sig själva förklara den förunderliga värld vi lever i. Men då måste studier av naturen vara väldigt viktiga eftersom vi där kan lära känna Gud, på samma sätt som att läsa de heliga skrifterna. Erfarenheten från de båda kunskapskällorna kan då inte rent logiskt motsäga varandra.

 

Vi är dock begränsade i vår förmåga att förstå. Vi blir lätt ensidiga. Det blir då enklare för oss att hantera livets komplexitet. För min del läser jag naturen med samma respekt som Bibeln och är inte rädd för att behöva korrigera mig. Många har parkerat sig i en viss hållning och söker då hela tiden argument för sin åsikt i stället för att lyssna in något nytt och byta parkeringsruta. Att försöka vara överens om något som hänt för länge sedan är en omöjlighet, för ingen har den fullödiga informationen. Ingen av oss var med då. Därför kan det vara fruktbart att se på vad som i dag går att beskåda i naturen och vad vi lärt oss av den hittills.

 

Anders Gärdeborn imponeras inte av genetisk likhet mellan arter och säger att det inte betyder gemensamt ursprung. Men är konstruktören Gud främmande för principen av en koppling mellan gemensam genetik och likhet i yttre former? Nej, förvisso icke! Enäggstvillingar exempelvis har ett gemensamt ursprung i en äggcell från mamman och de är väldigt lika i yttre utseende. Syskon, som har gemensam genetik i samma föräldrar är mer lika än icke närbesläktade.

 

När det gäller utveckling som princip – är konstruktören Gud främmande för den principen?

 

Nej, förvisso icke! Vi har alla varit en encellig organism, ögonblicket efter det att könscellerna från våra föräldrar förenades. Sedan blev vi fyra, åtta och sexton celler och så vidare. Vi landade alltså inte hemma i köket en morgon och ropade: ”Hallå mamma. Här är jag!”

 

Efter de första cellstadierna tar det cirka nio månader att bli ett fullgånget barn. Vissa vetenskapsmän har hävdat att fosterutvecklingen är en spegel av släktets utveckling. Under ett fosterstadium ses rudimentära gälar, men försvinner senare.

 

Hur som helst, så är inte Gud främmande för att arbeta med stegvis utveckling. Han gör det varje gång en ny individ bildas, vilken art det än gäller! Det händer väldigt ofta. Jag är alltså inte rädd att tänka tanken, att Gud skapat världen genom att utveckla organismer från en art till en annan.

 

För Gärdeborn gäller att Gud är god och kärleksfull, vilket gör det orimligt med en utveckling i strikt biologisk balans, som betyder att den starke äter eller på annat sätt dödar den svage.

 

Med bilden av den gode Guden handlar inte om en snäll tomte. När han var missnöjd med resultatet av sitt skaparverk ville han börja om och dränkte alla människor i en syndaflod - alla utom Noa och hans familj. När Israels barn offrade till Himladrottningen säger Gud: ”Se, min vrede och mitt raseri skall välla ut över denna plats, över människor och djur, över markens träd och jordens frukt, den skall brinna utan att slockna.” Gud är mer mångfacetterad än vi gör honom och med mycken dynamik och större spännvidd av egenskaper än vi förser honom med.

 

Willy Ahlberg kommer tillbaka och förtydligar sin tro på försoningens återskapande av det syndfria tillståndet. Med tanke på alla kyrkostrider och utbrytningar av nya samfund och kiv mellan kristna måste Willy ändå tro på ett växande för Guds barn mot ett gudomligt mål?! Stanley Sjöbergs bedömning av mig som obiologisk, ovetenskaplig och varandes en schimpans, bemöter jag icke här.

 

Roland Sennerstam

_________________________________________________________________________

 

Mitt svar i samma nummer, 2005-10-28:

 

Bibeln är en mer tillförlitlig källa om skapelsen än vetenskapen

 

Roland Sennerstam skuggboxas. Han argumenterar grundligt för att genetisk likhet också kan betyda utseendemässig likhet. Visst, men det svarar inte på min invändning mot att likhet måste bero på gemensamt ursprung. Han visar att Gud inte är främmande för principen utveckling. Jag håller med, men vi har inga belägg att Han använt den principen för de biologiska släktenas utveckling. Sennerstam hävdar att skapelsen inte är i biologisk balans. Han har helt rätt, men den kan ha varit det en gång i tiden. Och han förfäktar en Gud som inte är mesig i sin kärlek utan kan ta i med hårdhandskarna. Jag är helt enig, och menar att det är människans synd som tvingar Honom till det.

 

Sennerstam menar att vi inte kan bli överens om något som hänt för länge sedan eftersom ingen av oss var med. Sant igen, men Gud var det. Därför är det Han uppenbarat om skapelsen i Bibeln en tillförlitligare källa än vetenskapens studium av naturen. Är det kanske detta som är den grundläggande skillnaden i uppfattning mellan oss? Sennerstam ser Bibeln i vetenskapens ljus, medan jag gör precis tvärtom.

 

Anders Gärdeborn