Debatter om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad 2009-10-07 i:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Det går att behålla intellektuell heder utan evolutionslära

_________________________________________________________________________

Francis Collins bok "Evolutionens Gud" håller på att skriva om spelplanen för debatten om skapelse eller evolution. Om detta vittnar inte minst många insändare i Dagen. Collins försöker gifta ihop vetenskap och tro genom en gudastyrd evolution där Gud skapat genom de darwinistiska processerna. Eftersom Collins är varmt kristen och dessutom en av världens mest framstående evolutionsbiologer måste han väl ha något att förmedla till en kristenhet som försöker få rätsida på frågan. Eller?

 

Collins misslyckas dock i sina försök till syntes mellan områdena. Hans modell innebär både dålig vetenskap och dålig religion. Teologiskt blir det ohållbart eftersom evolutionens gud är artskiljd från Bibelns Gud. Den förre slår ihjäl den svage, medan den senare uppmanar oss till omsorg om den föräldralöse och änkan. I den förre gudens värld är döden en nödvändighet för att evolutionen ska

framskrida, medan i den senares är döden en ohygglig katastrof som kommit in i världen genom synd. Och evolutionens gud kan omöjligt rädda oss från döden eftersom han själv är en flitig användare av den, medan Bibelns Gud har som främsta prioritet att befria oss genom Jesus Kristus.

 

Även vetenskapligt är Collins resonemang undermåligt. Hans så kallade "ofrånkomliga" (sidan 122) bevis för människans släktskap med andra varelser är rena cirkelresonemang. Collins använder likhet mellan organismer som argument och utgår då från den evolutionära tanken att likhet måste bero på gemensamt ursprung. Han spetsar argumentet genom att peka på likhet i funktionslöst DNA och menar att Gud inte kan ha haft någon anledning att skapa likhet utan betydelse. Här utgår han dock från att detta DNA tidigare varit funktionsdugligt men förstörts under evolutionens gång. Han startar alltså återigen med evolution. Trots att Collins varnar kristna för "kunskapsluckorna Gud" (sidan 93) så faller han själv i fällan med "kunskapsluckornas evolution" då han antar icke-funktion hos stora delar av arvsmassan. Mängden förmodat "skräp-DNA" minskar i svindlande takt i dag.

 

En av Dagens debattörer, Magnus Björk, ger sitt bifall till Collins evolutionsargument att vid en jämförelse av motsvarande DNA-bitar mellan arter så ökar likheterna ju mer funktionellt aktiv den jämförda DNA-biten är, helt enligt darwinismens förväntan. Javisst, men både Björk och Collins bortser från att man ofta inte har något annat sätt att avgöra hur aktiv en DNA-bit är än genom att jämföra dess likhet med andra arter. Ytterligare ett cirkelresonemang alltså. Att man sedan skulle få samma evolutionsträd oavsett vilka likheter (molekylära eller anatomiska) man studerar är en myt som borde vara redo för historiens skräpkammare.

 

Vi kristna kan fullt ut behålla vår intellektuella heder utan att kapitulera för den monopolställning som evolutionsläran har i de flesta andra sammanhang. På köpet får vi behålla vår tro på en kärleksfull Gud som inte skapat livets mångfald genom dödande och ätande genom årmiljoner.

 

Anders Gärdeborn

talesman för föreningen Genesis

_________________________________________________________________________

 

Pernilla Eklund, replik i Dagen 2009-10-14:

 

Onödig konflik mellan vetenskap och tro

 

Anders Gärdeborn menar i sitt inlägg den 7 oktober, att Bibelns Gud inte stämmer med evolutionens Gud, att det är dålig teologi att bejaka vetenskapen evolutionsläran. Detta är mycket märkligt då den kristna trons själva centrum vibrerar kring mysteriet i att vi får liv endast genom Jesus död.

 

Själv undervisar Jesus om livets inneboende princip, då fröet måste dö för att kunna ge liv. Trädet måste beskäras för att det ska ge mer frukt. Utan Jesus död är vi evigt förlorade. Vi blir som fröet som inte dör och börjar växa.

 

Genom denna hemlighet i frälsningen kan vi också hoppas på att förändras som människor, att köttet i oss ska dö. Att vi ska bli fria från vår själviskhet, vår vilja att bli ärad av människor i stället för att söka Guds ära. För att nå fullkomlig gemenskap med Gud och se honom öga mot öga i den kommande världen, måste vi också dö till våra jordiska kroppar.

 

Hur gör då Gud för att förvandla vår karaktär? Han använder sig av omständigheter. Han låter mig gå igenom lidande, möta motstånd, bli avvisad, sårad och föraktad. Allt för att jag ska inse mitt beroende av honom, att jag ska lära mig att lita på honom och söka hans ära i stället för min egen. För att jag ska lära mig tålamod och självbehärskning, för att kärleken, glädjen och friden ska växa i mitt inre. Död och lidande blir förutsättningen för att Kristus ska fullkomnas i mig. Vi värjer oss mot detta, att inse att en kärleksfull Gud använder lidande.

 

Men Gud har inte förklarat lidandet för oss, han har bara delat det med oss och tagit det på sig för att citera Johannes av Korset.

 

Ovanstående resonemang stämmer mycket väl med tankarna i evolutionsläran, där en central tanke är att död är förutsättningen för att livet ska växa. Liksom tanken att det är omständigheterna som avgör vad som lever vidare och vad som dör. Vad evolutionsläran däremot inte svarar på är vem som skapar omständigheterna. Detta helt i linje med att vetenskap inte kan beskriva det som inte är mätbart.

 

Gud är skaparen, han kan inte sluta skapa. Han kanske skapar genom evolution? Vi kanske bara är Gud på spåren i hur han gjort för att forma liv?

 

Den kristne som växer upp i ett hem och med en kyrka som utnämner evolution som en fiende till Gud och den kristna tron får problem då han konfronteras med vetenskap. Han ställs då inför (den onödiga) konflikten kring vad som är sant. Eftersom vetenskapen verkar hålla för prövning, avfärdas den tro han vuxit upp med som trångsynt och falsk. Detta leder till att Kristus förkastas.

 

Om det är så att förkunnelsen att evolutionsläran är lögn leder till att skaror av människor förkastar Kristus, då ställer jag mig frågan: Vems ärenden går Anders Gärdeborn och föreningen Genesis då? Det kanske är som Francis S Collins säger i sin bok att man skjuter på en allierad i stället för på fienden?

 

Den tanke i evolutionsläran som verkar vara svårast att acceptera är att någonstans i historien går en skiljelinje mellan apa och människa.

 

Skulle det vara lättare att tänka att Gud tog en jordhög och formade till människa än att han använde en apa? Jag anar ett drag av kyrkans gamla fiende i skapelseföraktet här. Molekylärt är vi samma sak, vi är stoft, men Gud vet vad som är en människa, det som han valt att inblåsa sin ande i och nedlägga karaktärsdrag i som vittnar om Guds natur.

 

En mer anstötlig tanke borde väl i så fall vara att Gud den helige och fullkomlige valde att födas av en människa. Gud är alltid större än vi kan tänka, han är också alltid närmare oss än vi kan föreställa oss och hans vägar är alltid högre än våra vägar. Vi kan inte fånga Gud i vårt förnufts nät.

 

Pernilla Eklund

biologilärare och lärare på Bibelskola livskraft

_________________________________________________________________________

 

Magnus Björk, replik i Dagen 2009-10-14:

 

Evolution och kärleksfull Gud - bättre kombination än kreationism och intellekt

 

I sin insändare den 7 oktober säger Anders Gärdeborn att jag bortser från att DNA-bitars aktivitet oftast bestäms genom att titta på likheten till motsvarande bitar i andra arter. Visst är det så man identifierar stora mängder av inaktivt DNA, men det bekräftas genom fallstudier av pseudogener. Det finns många exempel på kodande DNA-sekvenser i andra arter som stängts av hos någon av våra avlägsna förfäder.

 

Dessa fragment finns det tydliga rester av i människans DNA, även om de inte kodar proteiner hos oss. Att det kan finnas okända funktioner hos dessa fragment (till exempel att delsekvenser ympas in i någon annan gen eller att de positionerar intilliggande gener) spelar ingen roll - den exakta sekvensen är ej längre viktig eftersom den inte är kodande i sin helhet, och förändras därmed snabbt ur evolutionsperspektivet.

 

Flera röster, inklusive Tomas Dixon och Gärdeborn som deltagit i denna debatt, hävdar att evolutionen förutsätter en ond gud.

 

Jag anser inte att ondska driver fåglar till att äta maskar - det är helt enkelt en del av naturen. Att både fåglar och maskar långsamt utvecklas blir en följd av att variation mellan individer förekommer naturligt och till viss del är ärftlig. Till exempel kanske fåglar med något längre näbb har en statistisk fördel i att få tag på mat i vissa miljöer och kommer därmed bli vanligare med tiden.

 

På samma sätt ökar överlevnaden hos maskar som råkar vara bättre kamouflerade i sin miljö. Sätt in detta i ett mycket längre perspektiv så har vi evolutionen - men var är ondskan? Maskar blir uppätna och vissa fåglar hittar mindre mat än andra, men hur skiljer det sig från vad som sker i naturen varje dag?

 

Första Mosebok talar mycket riktigt om döden som en konsekvens av syndafallet, men är det verkligen den fysiska kroppens död som menas?

 

Kunde man inte ramla från en klippa och slå ihjäl sig innan syndafallet? Är det inte snarare den andliga döden - åtskildheten från Gud - som åsyftas? Jesu seger över döden innebär ju inte evigt liv för vår jordiska kropp, utan för vår andliga varelse.

 

Skapelseberättelsen i Första Moseboken ger oss viktig lärdom om förhållandet mellan Gud och människan, men jag tror inte att den är tänkt som en lärotext i biologi eller geologi. Det finns liknande exempel i Bibeln: inte påstår väl någon att vi som kristna bör förneka existensen av fröer som är mindre än senapskornet (Matt 13:32), utan att det är budskapet om himmelriket som är fokus i Jesus liknelse?

 

Jag säger inte att alla måste börja tro på evolutionsteorin; dess betydelse är ganska perifer för de flesta människor. Men det behövs en större acceptans gentemot den. I våra kyrkor hör man alltsom oftast självsäkra påståenden om att evolutionsteorin är dåligt underbyggd eller strider mot Bibeln, uttalade av välmenande personer som inte själva förstår teorin utan bara upprepar (i min mening) felaktiga argument från kreationistiska källor.

 

Evolutionen har starkt vetenskapligt stöd och går bra att kombinera med en kärleksfull Gud. Inget gott kommer ut av att förneka detta från våra talarstolar.

 

Magnus Björk

filosofie doktor, datavetenskap

_________________________________________________________________________

 

Mitt svar i Dagen 2009-10-21:

 

Syndafallets död var fysisk

 

I mitt inlägg den 7 oktober kritiserade jag den teistiske evolutionisten Francis S Collins "evolutionsbevis" utifrån att de är cirkelargument. De två svar jag fått har inte bemött dessa vetenskapliga invändningar, åtminstone inte i detalj. På frågan om evolutionens gud kan vara densamme som Bibelns Gud svarar jag nej medan mina kombattanter svarar ja.

 

Magnus Björk exemplifierar med att han svårligen kan se något ont i att fåglar som äter maskar på sikt leder till att båda utvecklas. Jag håller med. Men vi får inte förföras av dessa "gulliga" exempel på evolution. Evolutionsläran omfattar alla levande organismer, även människan. Vi har alla svårare att prisa den gud som vidareutvecklar arten människa genom att låta det naturliga urvalet plocka bort någon vi har kär i cancer eller någon annan nedbrytande sjukdom. Ett städande naturligt urval existerar helt visst, men som en följd av syndafallet och inte som ett verktyg för Gud att skapa.

 

Både Magnus Björk och Pernilla Eklund verkar vilja kombinera evolutionsläran med Bibeln genom antagandet att det var den andliga döden som trädde in vid syndafallet, inte den fysiska. Detta är, menar jag, att förandliga Första Moseboken mer än den själv avsåg. Det var den fysiska världen som Gud skapade på sex dagar. Det var den fysiska världen som Gud proklamerade som "mycket god" på dag sju, och det kan den knappast ha varit om Gud avsåg slita bort Eva från sin älskade Adam (eller tvärtom) genom död och förruttnelse. Det var i den fysiska världen som Gud varnade för död om Adam åt av frukten. Inte minst, Kristus dog fysiskt för att rädda oss från eländet.

 

Anders Gärdeborn

talesman för föreningen Genesis