Debatter om skapelse och evolution

www.gardeborn.se

Artikel av Anders Gärdeborn publicerad 1999-08-17 i:

____________________________________________________________________________________________

Anders Gärdeborn © 2017 • Spridning tillåten om du anger källan, dock inte i kommersiellt syfte.

Fel att förenkla religion till upplevelser

_________________________________________________________________________

 

I en debattartikel i VLT den 12/8 nämner Professor Dan Larhammar att man genom magnetisk stimulering av en viss del av hjärnan kan framkalla religiösa upplevelser. Detta är säkert riktigt. Men Larhammar menar dessutom att dessa resultat gör "gudar betydligt mindre sannolika". Med samma logik skulle man kunna hävda att upptäkten av centrat för törst gör vattens existens mindre sannolik. Eller att om jag artificiellt kan stimuleras till att känna törst, så skulle detta betyda att törst inte har med mitt behov av vatten, eller kroppens vattenbalans, att göra.

 

Professor Larhammar har i flera olika sammanhang gjort sig till ett språkrör för vetenskap. Det finns naturligtvis inget fel i detta. Men han gör samma misstag som många andra akademiker, nämligen att använda vetenskapen till att försöka motbevisa Gud. Detta låter sig dock aldrig göras, lika lite som vi kan bevisa Gud med vetenskapliga metoder. Det finns flera vägar till kunskap om verkligheten, varav vetenskap är en. Men det finns också uppenbarad kunskap, vilken vinns på helt andra vägar än vetenskapens förnuft och logik. Detta betyder dock inte att den är mindre tillförlitlig. Lahammar, och många med honom, gör misstaget att upphöja vetenskapen till den enda källan till kunskap. Och eftersom Gud inte är tillgänglig för den vetenskapliga metoden så existerar Han inte, blir det logiska felslutet. Vetenskapen, som skulle vara ett förutsättningslöst sökande efter sanningen, har blivit fångad i en dogm, nämligen den att ingenting existerar utanför vetenskapens arbetsområde.

 

De resultat som Larhammar stöder sina slutledningar på visar också att vid artificiell stimulans av hjärnans "religionscentrum" så får olika människor får olika religiösa upplevelser beroende på kulturell bakgrund. Detta är självklart. Hur skulle en hindu, som aldrig hört talas om Jesus, kunna komma att tänka på Honom? Detta är naturligtvis omöjligt, oberoende av om Jesus existerar "i verkligheten" eller inte. Jag tror att om någon skulle stimulera Larhammars och mitt "smakcentra" så skulle vi tänka på olika maträtter, eller om någon stimulerade våra respektive "kärlekscentra" så skulle vi tänka på olika personer. Det är inget konstigt alls med detta.

 

Det största misstaget som Dan Larhammar gör är att reducera religionen till upplevelser. Det handlar bara om vad som försigår i en människas hjärna. Men biblisk kristendom, som jag tror alla som engagerat sig i denna debatt bekänner sig till, Birgit Ahlberg-Hyse, Gunnar Widforss och jag själv, har inte sin grund i upplevelser. Den grundar sig på historiska händelser i tid och rum. Våra upplevelser av dessa händelser är viktiga, men sekundära. Ingen debatt om kristendom kan därför stanna vid vad som händer i en människas hjärna.

 

Larhammar är också en av de ivrigaste anhängarna av evolutionsläran i Sverige. Det vore intressant att veta hur man med evolutionens hjälp kan förklara uppkomsten av de "inre egenskaper hos människans hjärna som kan ha givit upphov till föreställningar om övernaturliga väsen och ett liv efter döden...". Dessa föreställningar är enligt Larhammar nonsens utan någon verklighetsanknytning, och kan således inte ha något överlevnadsvärlde. En kossa, som sannolikt inte har samma existensiella upplevelser och tankar som vi människor, är i så fall mer anpassad till verkligheten och borde således ha kommit längre än vi. Nej, törsten bevisar att det finns vatten. På samma sätt bevisar människans längtan att det finns en Gud.